Det började med två OB. Sådanadär OB där discen är OB med bara någon centimeter. Sedan trädträffar på flera hål i rad (eller varje hål kändes det som efter ett tag).
Sen kom regnet. ”det regnar så där skönt somrigt var det någon som sa”.
Fast det var innan sommarstänket övergick i svepande tunga regnridåer och droppar stora som midsommarnubbar.
Efter det kom Ironman, och när jag hade slut på discar i väskan så fick jag låna av medspelarna i min grupp för att ta mig vidare.
13 kast blev det på det hålet.
Efter det så var självförtroendet på nytt bottenrekord och kasttekniken därefter. Det kombineras jättebra med att de nya hålen på Kärsön är tighta, tekniska och med väldigt mycket träd, ovanliga marklutningar och andra svårigheter.
Tanken ”jag skiter i det här” hördes väldigt högt i mitt huvud, redan när regnet kom. Och det ekade allt högre ju längre in jag kom på första rundan. Men tillslut kom solen fram, och det blev allt varmare.
Tyvärr så blev inte kastresultaten särskilt mycket bättre för det. Självförtroendet (eller ja, avsaknaden av det) satte sina spår. Till slut blev jag lite smart, och kastade bara korta kontrollerade kast och lyckades hålla mig på par på de flesta hålen på slutet, men det var ju lite sent då…
Efter det så var det den obligatoriska timmen för lunchpaus. Hela tiden hörde jag rösten ”DNFa nu!, här kan du bara åka hem direkt” och variationer på det. Är det något jag lärt mig så är det att jag skall lyssna på rösten i mitt huvud, och sedan göra totalt tvärt om.
Det gjorde jag nu med, så till min egen förvåning så gick jag ut på andrarundan, med attityden att bara spela runt rundan. Jag gick med Sebastian och Markus, två trevliga prickar! Men på vägen ut till vårt utkast så kom det tillbaka, det förhatliga regnet och det fortsatte under halva rundan.
Det var svårt att ignorera rösten i huvudet som skrek och svor så att jag tror att mina medspelare hörde den ibland.
Slutsatser efter Kärsön:
- Lita inte på att du spelar på rätt hål. Nu hände inte det vår grupp, men en annan grupp lirade på fel hål
- Kolla bankartan efter OB, mandos och liknande
- DX plast fungerar bra i regn. Min DX Roc behövde jag knappt torka, hade bra grepp ändå
- Jag gillar inte att spela i regn. Det är något jag behöver öva på. Och jag behöver komma ihåg att ta med mig paraply när det är risk för regn
Du behöver inte fråga hur det gick. Jag kom toksist. DFL som det heter i singelspeed sammanhang. Dead Fucking Last – men till skillnad från singelspeedtävlingar så är det inte en åtråvärd titel.