Jag vet sedan tidigare att det inte är någon bra ide att träna direkt efter att jag ätit.
Jag har gjort några gyllene försök att pressa mig på cykel direkt efter en måltid och det har varje gång slutat med kramper i magen, yrsel, tunnelseende och massa annat roligt.
Vet du vad jag gjorde igår? Jag stack ut och sprang direkt efter maten. Först lassade jag in dubbla portioner av Lillfisens Pastasallad, sedan bytte jag om och startade ett Zombies Run avsnitt innan jag sprang iväg.
Min förväntan var att jag skulle få ta någon av genvägarna hem. Men så blev det inte. Istället så blev det den bästa löprundan hitentills. För första gången så var jag nästan på den platsen som träningsbloggarna pratar om i olika euforiska termer.
Märkligt egentligen. Mina förväntningar var att det skulle bli uselt, men det mesta stämde så totalupplevelsen blev precis tvärt om. Lagom klädd, bra koll på andningen, kunde slappna av i fotisättningen och resten av kroppen hängde med riktigt bra.
Däremot blev jag irriterad på Zombies, run som slängde in en zombiejakt precis på slutet av rundan igen. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bra på att springa för att ta emot en sista spurt i slutet av ett träningspass.
Den rundan jag springer nu är oupplyst ca 50% av sträckan. Jag har inget emot mörkret för dels är det ganska häftigt att vara ensam i det svarta, men också att man ser andra på långt håll då de går med någon form av ljuskälla. Och med en apokalyptiskt interaktiv radioteater i öronen (tänk Zombies, run) så blir det nästan surrealistiskt.