Idag hade jag lite annat sällskap än vad jag brukar, och vi satt och pratade om allt möjligt.
Men en sak störde mig. Störde mig på det där sättet som en obekväm t-shirt kan störa. Det kändes inte rätt, det kändes inte bra.
Eller så var det bara jag som är känslig?
Det som nämdes var kärring. En benämning på kvinnor som jag själv tycker är hopplöst gammal och nästan lite obehaglig. Det känns som att det är lågpannade cro magnons som använder det språkbruket. inte ”vettiga” människor…
Kvinnor benämdes som kärring. Hondjur av olika arter benämdes kärring. Ordet haglade i en omfattning som jag inte varit med om på länge. Passade på att googla ordet kärring. Länkarna och bilderna tycker jag visar att det inte är ett särskilt positivt ord.
För mig finns det verkligen inget positivt med ordet. Och jag har svårt att förstå varför man använder det. Det är ett skällsord för mig, något negativt som. Man kastar på någon verbalt.
Eller så är det en generationsklyfta bred som Grand Canyon.
Cro magnons på ena sidan och homo erectus på andra sidan ungefär…
Jag tycker att Björn Rosengren sammanfattar det hela bra. För jag har svårt att se något positivt i detta