Jag har medvetet valt att inte skiva så mycket om de tragiska händelserna i fredags i Oslo.
Det bästa som sagts efter det är: ”We will retaliate with even more democracy” vilket glädjande nog kom från Jens Stoltenberg, Norges statsminister.
För direkt när händelser som dessa inträffar så kommer det alltid fram massa dårar som direkt skriker om tortyr, hämnd och dödsstraff. Det visar bara att vissa människor direkt tänker med reptilhjärnan, utan eftertanke på konsekvenserna. Det är hämnden som är det viktiga
Någon gjorde mig illa, då skall jag hämnas tillbaka och skada jag med. Israel körde på denna pincip under lång tid. Det var inte ens det klassiskt kristna ”ett öga för ett öga, en tand för en tand” utan där slog man tillbaka stenhårt på attentatsmakare och självmordsbombare. Staten utrotade bostäder, familjer och annat som kunde spåras tillbaka till den som tillverkat bomben.
Hur bevisade man detta då? Bara genom att slå till mot fattiga människor som kastade sten på polisen med attackhelikoptrar och missiler. Det viktiga var aktionen, inte att det straffade exakt rätt människa.
Hjälpte det då? Inte direkt, men den blodtörstande staten fick sin hämndvilja tillfredsställd. Ett terrordåd för ett terrordåd liksom.
När mina barn var små hände det ibland att de började bråka. Ofta var det en av dem som gjort något dumt. Då gjorde den andra tillbaka, ofta lite värre. Då måste ju den första ge tillbaka ännu mer, och sedan var tumultet igång.
Vare sig om det är barn, eller en stat som ger igen så fungerar det inte med hämnd och att ”ge igen”. Hämnd föder hämnd. Våld föder våld.
Demokrati kan ibland ge utrymme för människor att genomföra svårförståerliga saker. Att hantera det kan vara svårt, men åsiktsfrihet är ett mäktigt vapn. Att ta till våld är däremot ett verktyg som skall användas med största försiktighet, eftersom det skadar så oerhört.
Retaliate with democracy!